Legoterapi

Igår träffade jag P igen, psykologen alltså.

Det kändes bättre nu. Vågade liksom svara ordentligt på frågorna. Kände mig inte halvt skräckslagen. Antar att det är medicineringen som gör mig lugnare, i kombo med att jag nog känner mig allt mer trygg där.

Jag berättade vad jag hittat på för att "njuta", och att det varit rätt svårt att fundera ut något. Åtminstone är det så för mig att jag lätt hamnar i ett tänk av att ALLA ska ha det bra, isf att fokusera bara på MIG.

Hur som helst så hade jag i halv panik till slut gått in i leksaksaffären och valt ut ett legosats åt mig. Två faktiskt. Ur "Star Wars" serien.
Han såg glad ut när jag berättade det, P alltså. "Vad kreativ du är" - njae... Han fortsatte med att "du anar inte hur mycket massage och fotvård jag har hört om".
Hm. efteråt funderade jag på det där. Han har nog hört väldigt mycket knasiga saker... och säkert rätt mycket fotvård... Men. Njutning är väl för de flesta ganska starkt förknippat med kroppsligt välmående. Då hamnar man lätt hos massören.

Hur som helst så hade jag lite kul med legot. Fast jag blev jäkligt frustrerad över hur dplig koncentrationsförmåga jag hade. Och det här att hitta de där rätta bitarna, och sen hitta var man var nu igen i instruktionen... till slut blev jag bara förbannad liksom "FAAAN, den måste ju bli KLAR nångång!"

Femåringen hade iallafall jättekul med legot när han kom hem från dagis. "Det här är BARNlego, mamma" förklarade han och annekterade hela skapelsen. Okej då.
Jag har en till byggstas på lut i skåpet, som jag tänkte bygga på idag. Med lite sänkta förväntningar - den behöver ju inte bli klar IDAG. Jag ska försöka att bara ha KUL när jag bygger. Skit samma hur fort eller "bra" det går. Ska ta fram en bricka och bygga på så kan jag ställa undan det sen när det är hemgång från skola och dagis.

Nästa vecka ska jag träffa läkaren L igen. Min sjukskrivning går ut på fredagen och jag ska träffa honom på onsdagen. Får se vad det landar i. P tror att jag skulle må bra av att vara hemma ett par veckor till. Hm.
Det drar och sliter i mig. Men jag har ju under hösten kämpat som ett djur och varit 100% inställd på a tt komma tillbaka i jobb så fort som möjligt. Det gick ju inte så bra med den strategin.
Så jag försöker låta bli att lyssna på ala "bprde", "måste" och det dåliga samvetet och fokusera på hur jag känner och mår. Det är svårt.
Är extremt ovan vid att ta hänsyn till mig själv, har jag märkt.