Trött och orolig. Kroppen gör ont och tankarna snurrar... kan inte riktigt komma till ro.
Var på jobbet igår och lämnade läkarintyget. Pratade lite med några kolleger. Gick in i mitt rum och kände efter lite. Jo, jag vill tillbaka.
Möblerade om lite, flyttade skrivbordet och stökade lite med bokhyllorna.
Vill tillbaka, vill, vill, vill! Känner mig så frustrerad. Hamnar så lätt i "återhämtningsstress" om ni förstår, jag vill bli bättre nu, fort, genast, så att jag kan börja jobba igen.
Samtidigt så är jag så trött, seg, tung i tanken... hjärnan har glappkontakt (utom katastrofavdelningen, som har full bemanning dygnet runt).
FUCK! Jag hatar när det "bara är tiden" som kan läka - jag vill kunna snabba på det här!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar