Sökare - eller kanske bara lite äventyrlig...?

https://brains.media/2018/06/07/r1fnO3-blir-du-kallad-soekare-av-dina-vaenner

Om vikten att vara mer modig och mindre perfekt

Ett tankeväckande TED-talk, om hur tjejer och killar socialiseras till olika beteenden.

Kolla här!

Att pusha sig själv

Har funderat på hur långt man kan pusha sig till olika saker.

Jag har t ex själv haft både pianolektion, fysikprov och konsert (fiol) med bruten arm. I ett av fallen visste jag inte att den var av...

Hur som. 

Såg ett klipp med en orkester där alla, en bit in i stycket, åt en ganska stark chilifrukt. Och sedan - trots ganska svåra plågor - genomförde stycket till slutet. Sedan kräktes vissa medlemmar. 

Det fick mig att fundera på hur mycket av alla möjliga "signaler" man kan stänga av. Eller snarare sätta sig över, bemästra för att genomföra något annat, fokusera på att genomföra en gemensam uppgift. 

När delarna tillsammans blir mer än summan av alla som är med. När man har en roll som ingen annan kan axla, som andra är beroende av. 

Då kan man klara nästan vadsomhelst. 

På bekostnad av... vad?

Klippet är 4 minuter och ganska fascinerande. 

Varsågoda, tango jalouise - med hetta 🙂

Hur kan man INTE hantera stress...?

Har börjat googla mkt kring ledarskap och chefskap. Som ett brev på posten (förr alltså, innan nya given då brev kommer bort etc) kommer så en mängd relaterad reklam kring detta. 

Det som ständigt återkommer är ordet STRESSHANTERING. 

"Lär dig hantera stress", "kom igång med stresshantering" och liknande som antagligen är menade att locka till klick. 

Men jag undrar - tror verkligen folk att man i n t e "hanterar" stress när man utsätts för den? Hur gör man annars? Alla hanterar ju stress på ngt sätt, mer eller mindre konstruktivt. 

Jag vet ingen som låter bli att hantera den. Kan inte föreställa mig hur det skulle gå till. 

"Skillnaden mellan naturlig och farlig stress" - all stress är naturlig. Vilket inte utesluter att långvarig stress kan vara nedbrytande. Men f a r l i g stress?

Kanske är det den typen av stress som utlöses av en grupp hungervrålande barn i kombination med vassa knivar och heta kokplattor? 

Och jag fattar inte hur detta fenomen med stress fortfarande beskrivs/utgår från att individen är problemet.  

Det är fanimej ett samspel mellan individen, uppgiften och förutsättningarna!

Sätt en isbjörn i regnskogen. Blir inte bra för någon part. Det är varken fel på isbjörnen eller regnskogen, men på kombinationen. Sätt isbjörnen på ett isflak och lämna regnskogen till tropiska djur. Alla glada och kan verka efter bästa förmåga. 

Dock; enl svensk "chefscoachningsmetod" ska man i det läget övertala isbjörnen att det inte är så varmt. Banna den när den inte kan jaga. Och - om det inte hjälper - kanske skicka den till en läkare för att få psykofarmaka. Sätt igång ett rehabprogram eller ge den sparken.