Så har jag drivit företag och haft anställning parallellt under en längre tid.
Börjar hitta lunken i det. Tror jag.
Själ och hjärta, mycket glädje och kanske framförallt engagemang i företagandet.
Anställningen försöker jag hålla på armlängds avstånd. Blev nyligen tillfrågad om att gå in som tillsvidareanställd. Knuten i magen är där. Samtidigt en massa ”men...!” som faktiskt mest rör det ekonomiska. Lite skönt på ett sätt.
Kommer jobba i en både bred och smal roll, som innebär påverkansarbete, samverkan och nåt som närmast kan beskrivas som lobbying. Med att bland annat påverka arbetsgivare och arbetsplatser att bli mer inkluderande, förvalta sin personal och jobba för ett hållbart arbetsliv med fokus på det livslånga lärandet.
Visst är det underbart ironiskt?
