Har satt mig i skolbänken.
Varför inte, liksom. En yrkesutbildning. Till psykolog. Har kommit över tveksamheterna. Iallafall periodvis. Försöker förtränga faktumet att utb är fem år lång och att jag kan ha fått barnbarn när jag väl blir klar. Om jag blir klar...
Men tiden går ändå. Så kan lika gärna läsa.
Det känns mer meningsfullt än jobbet, hur som helst.
