Musik, texter och Aviciii

På väg över havet, hem från möte med det lilla förlaget.

Det blir en nätt liten bok. Hoppas jag. Sen har jag en massa textspill att göra nåt med. Får se vad. Blir nog nåt helt annorlunda.

Allt sittande på buss och båt släpper lös tankar... har börjat lyssna på musik lite. Ganska länge orkade jag inte. Blev så... överväldigad. Nu går det bättre. Har till o med laddat ner låtarna jag spelade på min examenskonsert. Dom som finns på Spotify. Så avlägset.. en helt annan värld. Ett annat universa. Där konstnärlighet och teknisk skicklighet är det som räknas. Där uttrycket står i centrum. Kräver också sin tribut... musikaliteten gror i alla slags känslor. Även förtvivlan. Kanske särskilt i den. En studiekompis tog livet av sig i somras. Så jävla onödigt. 

Aviciis låtar pumpar in i skallen. En enorm saknad sveper in, så jävla onödigt med allt jävla skit som pressade honom att ta livet av sig. Ser ett klipp med Sandro C som sjunger "Without you" och tårarna rullar olovligen över kinderna.

Tänker på hur skapande och destruktivitet sitter på varsin sida om livet. 

Tänker på hur många det är som känner sig sådär hopplöst sönderpressade. 

Att ha en talang och skicklighet innebär inte att man vill eller orkar stå i centrum. Varför är vi människor så jävla dyrkande... vad ÄR det som gör att folk vill lyfta fram enskilda sådär? Varför kan vi inte nöja oss med det som ges oss, varför är begäret efter mer så stort? Den girigheten slår hårt och brett. 

Kan folk bara få utveckla sig och skapa ifred?l

Hey brother! 

There's an endless road to rediscover
Hey sister! 

Do you still believe in love? I wonder
Oh, if the sky comes falling down, for you
There's nothing in this world I wouldn't do