Jahapp.
I morgon fm ska jag ut till företagshäsan. Det är något slags möte med psykologen P, läkaren L, kontorschefen T och så någon person från HR-avdelningen som reser ända hit från hufvudstaden minsann...
Har ingen aning om vad syftet med mötet är och vet därför inte heller riktigt vad jag kan förvänta mig ska hända eller vad mötet kan leda till.
Får lite olika input från L och T om vad mötet kan handla om. Och först tänkte jag gå själv. Men vid sittning med P igår så fick jag rådet att ta med mig någon. Så jag hoppas att fackombudet som varit med en del andra möten kan hoppa in med kort varsel. Har inte fått något svar från henne ännu...
Är rätt orolig inför mötet. Hatar det. Fan, jag brukar inte stirra upp mig. Men som sagt, nu är de flesta avdelningarna i hjärnan avstängda men Enheten För Krig Och Katastrof är överbemannad...
Satt på biblioteket igår och gjorde mitt bästa för att samla ihop mig. Det är en skön atmosfär där. Gillar bibliotek. Ett lugn, en harmonisk stämning och samtidigt så tillåtande, så.... fritt. En slags aktiv rofylldhet. Till skillnad mot t ex en kyrka, som också kan vara lugn men som ställer krav på nån slags högtidlig stillsam vördnad.
Kan känna vördnad för ett bibliotek också iofs, men böckerna KRÄVER inte vördnad... de vill bli lästa. Förmedla sitt innehåll. Till den som vill. På det sätt man kan och orkar. Tillåtande.
Shit vad jag svamlar...
Sittningen med P kändes faktiskt riktigt bra igår. För första gången vågade jag liksom bara vara, utan att känna att jag behöver hålla nån slags "gard" uppe. Kände mig lugn. Trygg. Kunde prata på riktigt, liksom. Skönt. Hopaps nu vi får fortsätta träffas.
En tjurskalle, som jag väl är, behöver ibland hjälp att se på saker o ting ur olika perspektiv. Eller... P känns lite som en ledstång, faktiskt. Bra å hålla i när man ska lära sig gå i trappan. Gå får man göra själv men lite stöd kan man få hålla i.
För jag vill verkligen inte "få verktyg" eller vad en del säger. Fasktiskt.
Fan, det trodde jag aldrig jag skulle säga.. att jag vill ha stöd. Hjälp. Att erkänna att jag inte riktigt fixar det här själv....
Shit pommefrite! Jag som alltid kan själv....
Skall själv på rehabmöte på fredag. Med chefen och 1 st HR-personal (HR har jag noll förtroende för). Bara varit sjukskriven 4 v än på torsdag p g a att ha gått in i väggen som läkaren skrev. Chefen har ringt 2 ggr med 1 v mellanrum och hans irriterade och kalla tonfall låter som "jaha, vad är det för fel på dig då?" när han säger med en suck "Hur mår du, när kommer du, vad vill du?" Senast sa jag att jag kommer efter läkarbesöket och sedan börjar jag jobba efter semestern 20/7 om inte läkaren tycker annat. Någon timme senare fick jag mail från chefen att jag skall på rehabmöte 1 tim så fort jag kommer på fredag. Det känns hotfullt och fick mig tillbaka till ruta 2 (inte 1 som väl är!). Jag letar på nätet för att ev hitta vilka frågor man får, vad de kräver o d och hittade därför denna blogg (mycket bra!). Pratat med kompisar som kraschat och haft rehabmöten och de säger att man blir ifrågasatt (precis så låter chefen), nedtryckt, anklagad och att man känner sig kränkt. Fy f-n alltså! Man kan ju undra om de verkligen VILL att man kommer tillbaka! Alla på mitt jobb, inkl chefen, är på bristningsgränsen p g a underbemanning, men eftersom politikerna tycker vi kan jobba effektivare (färre personal men mer jobb på samma tid) och inte vill släppa loss pengar till att anställa folk så finns det inget jag, läkare, chef, psykolog kan göra för att ändra situationen. Ok, chefen har efter säkert 2 års tjat fått pengar att anställa en till att dela mitt jobb och det blir kanske bra när hon kommer i augusti, men hon skall läras upp... av vem...? För min del tog det ju också för lång tid. Psykolog har jag blivit erbjuden, men vill inte ha det i min sjukjournal då jag vet hur det påverkar ev framtida läkarbesök, d v s oberoende vilket problem du har så sitter det i huvudet när det står du haft psykologkontakt. Jag har exempel på det, läkarna har t o m sagt det! F ö är det inget en psykolog kan göra om hon/han inte kan ändra i hjärnan på politikerna. Att det inte är hos mig felet ligger vet jag. Läst ditt senaste inlägg och ser att det inte är bra än. Hoppas verkligen det blir helt bra snart! Det är vi värda! Lycka till!
SvaraRadera