Idag har jag varit som trasa...
Vilat och sovit nästan hela dagen. Ont i kroppen, öm liksom. Kaos i skallen. Seg i både kropp o knopp. Jag vilade inte igår. Dumma mig.
Min tillvaro känns så flytande. Nu har det börjat ballat ur med dygnsrytmen igen. Känner mig speedad, uppvarvad, samtidigt supertrött men inte sömnig och kan inte komma till ro. Så är jag vaken istället. Får lite upphackad sömn och sen räcker jag fram till kl 13-14 ungeför och sen är jag helt slut. Vilar, somnar... Halvsover lite upphackat kanske 2 timmar och sen är det samma visa igen, med uppvarvning och den onda cirkeln är sluten...
Har verkligen försökt med den där sömnrestriktionen som P och jag pratade lite om senast vi sågs. Men det har gått åt pipan och nu är jag SÅ nära att bara stoppa de jävla pillren i munnen och somna.
Vad är värst... extrem sömnbrist eller pillerknaprande? Jag lutar åt det första faktiskt.
Jag hoppas att jag inte drivit in i ett bakslag IGEN.
Fan också.
Dyker in och säger hej! Har just hittat hit - är sjukskriven för utmattning och värk sedan drygt tre är tillbaka. Oxå jag använder min blogg som reflektionsplats - välkommen dit. Det är både skönt och ledsamt att hitta andra i liknande situationer...hoppas du snart hittar tillbaka till balansen!
SvaraRaderaKram!
Hej hej!
SvaraRaderaJa det är både skönt och tragiskt med medsystrar och -bröder. Skönt med förståelse och igenkänning. Tragiskt att vi är så många som mår så här.
Tre år är lång tid - jag hoppas också att du hittar ut ur utmattningen!