Strange things....stranger things...

Så har jag äntligen - ÄNTLIGEN- tagit steget att klippa bandet till den jäkla arbetsplatsen där jag blev sjuk. De andra ställena jag jobbat på har haft avtal med dom. Som haft det som enda inkomstkälla. Suttit i deras knä, eller kanske snarare strypkoppel... Min förra arbetsgivare har gått i konkurs. Hade det på känn men trist ändå.

Min nuvarande står i ett läge där det är ny upphandling på gång. Jag har staplade visstidsanställningar (är jävligt trött på det nu) och min chef verkar tro att jag är en naiv junior som blir till sig i brallan av att jobba hos just den här arbetsgivaren. "I akademin". Pyttsan!

Nåväl. Det var precis som att jag bara behövde en tillräckligt stor anledning till att klippa, så gjorde jag det. Och så hände det, en grej som gjorde mig så jävla irriterad. Folk som inte kan sköta sitt jobb ogillar jag och när det dessutom går ut över tredje part så brinner det för min del. Dessutom en fd chef som inte fattat att hon inte är min chef nu, inte varit sen sommaren 2012.. Det räckte. Jag måste bort från det. En arbetsplats som är så beroende av den organisationen, det funkar inte!
Så jag såg mig om och fann vad jag trodde var en liten tuva. Liten men tillräcklig.

Startade företag i våras. Det går bra. Skriver och grejar med lite annat grejs.
Nu har jag landat ett uppdrag i halvmiljonersklassen typ (fyrahundraåttio-nånting tusen).Ska bara skriva avtalet, sen säger jag upp mig! Haha!! Och uppdragsgivaren har INGENTING med min förrförra arbetsplats att göra. Så. Jävla. Skönt.
Tuvan var ingen tuva. Det var fucking Eldorado!

Fick samtalet på förmiddan. Hela världen vändes 180 grader! Sov sen den natten - som en stock. Från att ha legat runt 4,5-5 tim/natt till PANG - 6,5! Det har bara ökat.
Samma dag fick jag leveransen av ett legoset jag väntat länge på. Helt underbart.

Old Fishing Store. (c) Lego

Ett uppdrag. Så skönt. Och tänka sig att all irritation och "själsligt skoskav" som till o med drivit mig till P:s rum... som fått mig att tänka att jag nog kommer bli sjuk igen... det har nästan försvunnit. Jag är fri. Det går lättare att andas. När jag vaknar på morronen känner jag mig lätt, redo. Inte tung och utsjasad.

Har haft en såndär återkommande dröm. Av en slump ramlade jag på en bild som nästan precis är som tagen ur drömmen. Förutom att jag aldrig har klänning.
Jag hoppas på att snart slippa den. Drömmen alltså.

Drömmer att jag sjunker. Jag kan inte prata, och inte spela heller. 

Vattnet tystar allting. 

Jag vill inte vara tyst.

 Vill inte drunkna.

Nu är det fredag och den här bisarra veckan, när alla planeter stod i rätt position, ska jag fasen fira av med ett glas cava. Eller två!

System overload. Igen.

Så jag har skaffat mig sysselsättning som håller på att bryta ner mig igen.

Är rätt lvertygad om att det hänger ihop med att jobbet har ett nära samarbete med den arbetsplats/organisation där jag blev sjuk - utmattad - då för sådär fem år sen eller vad det är nu.

Har otroligt lite energi, och är samtidigt speedad. Känner igen så väl... sover inte, hjärnan maler, trött som tusan, näsblod ibland, kilona rasar, minnet sviker och orden gömmer sig.

Håller envist fast vid att FORTSÄTTA göra och ingå i sådant som ändå ger nånting. Träffa kompisar. Läsa. Skriva. Plugga. Det som ger mig lite kraft, lite nyfikenhetsenergi. Lite LUST till nånting.

Men jag känner att det är på väg, det suger ungefär som strömt vatten. Jag känner precis vart det vill ta mig.

Kontroll och socialt stöd kompenserar inte höga krav

Två forskare vid Linköpings Universitet har visat att krav-kontroll-stöd modellen inte stämmer.
Linköpings Universitet skriver på sin sida:

"– Det finns inte mycket stöd för antagandet att det går att kompensera höga krav med att de anställda har goda möjligheter att bestämma över sitt arbete eller har ett gott socialt stöd där. Vår studie bekräftar att det är något av en bekväm myt, säger Anna-Carin Fagerlind Ståhl, psykolog som disputerat vid Linköpings universitet med en avhandling om hälsofrämjande förutsättningar i arbetet.
/.../
Resultaten visar på samma sak oavsett arbetsplats; att höga krav leder till utbrändhet oavsett hur stort handlingsutrymme eller hur gott socialt stöd man har. Det går inte att kompensera höga krav med positiva aspekter i arbetsmiljön. "

Läs mer på Linköpings Universitet: 
https://liu.se/nyhet/nodvandigt-att-sanka-kraven-i-jobbet-for-att-minska-utbrandhet