Strange things....stranger things...

Så har jag äntligen - ÄNTLIGEN- tagit steget att klippa bandet till den jäkla arbetsplatsen där jag blev sjuk. De andra ställena jag jobbat på har haft avtal med dom. Som haft det som enda inkomstkälla. Suttit i deras knä, eller kanske snarare strypkoppel... Min förra arbetsgivare har gått i konkurs. Hade det på känn men trist ändå.

Min nuvarande står i ett läge där det är ny upphandling på gång. Jag har staplade visstidsanställningar (är jävligt trött på det nu) och min chef verkar tro att jag är en naiv junior som blir till sig i brallan av att jobba hos just den här arbetsgivaren. "I akademin". Pyttsan!

Nåväl. Det var precis som att jag bara behövde en tillräckligt stor anledning till att klippa, så gjorde jag det. Och så hände det, en grej som gjorde mig så jävla irriterad. Folk som inte kan sköta sitt jobb ogillar jag och när det dessutom går ut över tredje part så brinner det för min del. Dessutom en fd chef som inte fattat att hon inte är min chef nu, inte varit sen sommaren 2012.. Det räckte. Jag måste bort från det. En arbetsplats som är så beroende av den organisationen, det funkar inte!
Så jag såg mig om och fann vad jag trodde var en liten tuva. Liten men tillräcklig.

Startade företag i våras. Det går bra. Skriver och grejar med lite annat grejs.
Nu har jag landat ett uppdrag i halvmiljonersklassen typ (fyrahundraåttio-nånting tusen).Ska bara skriva avtalet, sen säger jag upp mig! Haha!! Och uppdragsgivaren har INGENTING med min förrförra arbetsplats att göra. Så. Jävla. Skönt.
Tuvan var ingen tuva. Det var fucking Eldorado!

Fick samtalet på förmiddan. Hela världen vändes 180 grader! Sov sen den natten - som en stock. Från att ha legat runt 4,5-5 tim/natt till PANG - 6,5! Det har bara ökat.
Samma dag fick jag leveransen av ett legoset jag väntat länge på. Helt underbart.

Old Fishing Store. (c) Lego

Ett uppdrag. Så skönt. Och tänka sig att all irritation och "själsligt skoskav" som till o med drivit mig till P:s rum... som fått mig att tänka att jag nog kommer bli sjuk igen... det har nästan försvunnit. Jag är fri. Det går lättare att andas. När jag vaknar på morronen känner jag mig lätt, redo. Inte tung och utsjasad.

Har haft en såndär återkommande dröm. Av en slump ramlade jag på en bild som nästan precis är som tagen ur drömmen. Förutom att jag aldrig har klänning.
Jag hoppas på att snart slippa den. Drömmen alltså.

Drömmer att jag sjunker. Jag kan inte prata, och inte spela heller. 

Vattnet tystar allting. 

Jag vill inte vara tyst.

 Vill inte drunkna.

Nu är det fredag och den här bisarra veckan, när alla planeter stod i rätt position, ska jag fasen fira av med ett glas cava. Eller två!