Så är det sådär rörigt igen.
Massa saker händer på olika fronter, och jag pendlar mellan att antingen göra, förstå och agera å ena sidan. Och å andra sidan bli helt överväldigad och stannar, stänger av kroppen liksom - som i dvala eller "trans" nästan - och bara ägna mig åt tankeverksamhet. Ältande, kanske. Ett ständigt vridande på perspektiv, möjligheter, omöjligheter...
Drar ut i spåret och tro mig, det behövs. Flåsar som en flodhäst men ändå skönt när det släpper liksom, och kroppen börjar gå av sig själv och tankarna bara flyter fram och sen iväg, utan att klistra fast sig sådär envist som de ofta gör vid fyrasnåret på morronkvisten.
Problemet med det är som med mycket annat för min del, är att jag har inte tålamodet. Tålamodet att fjuttspringa några veckor för att låta muskler, leder, benhinnor och senor vänja sig... gah!
Jag vill dra iväg sju-åtta km på en gång. Fattar ju intellektuellt liksom att det är skitdåligt men känslor och viljor är inte alltid (snarare aldrig) logiska. Så det blir ett par duktiga, frustrerande tre km rundor sen några härliga fem-sex km rundor och så blir fötterna, knäna, hälsenorna, benhinnorna (pick one or a few...) griniga. Nån veckas vila sen ruta ett igen.
Känner skrämmande väl igen frustrationen, känslan av att vara beskuren, utan handlingsutrymme. Både fysiskt i kroppen, i mina tankar, i mina roller här i livet, i mina relationer. Det skrämmer mig. Inte igen, väl?! Får man ha det såhär, kan jag klara av att må såhär? Utan att det betyder att det kommer gå åt helvete igen?
Tanken på närmsta framtiden är outhärdligt svår att greppa vidden av. Försöker smälta lite i taget, sött och surt om vartannat. Vill inte förneka det som ska hända men är väldigt osäker på min förmåga att handskas med det. Jag vet vad som kommer men vill hålla det i periferin så länge det bara är möjligt. Tids nog kommer det vara rakt i ansiktet på mig och omöjligt att vika undan ifrån.
I mitt huvud sitter liksom dialogen mellan Ronja och Birk; "snart kommer vintern..." - "men det är sommar nu!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar