Fullt ös från morronen till eftermiddan. Kom i mål, dessutom med kryddan av ett oväntat glädjebesked vid tretiden.
Så, autosvar, koppa från, stänga av. Lämna laptopen i hyllan. Lämna laptopen?!?!
Otroligt. Men jag har tydligen utvecklat ett beroende till den jävla maskinen.
Tangenterna är liksom mina hjälpare i att klä tankar och även känslor i ord. Faktiskt är det nog så att själva tankarna kommer till med hjälp av dom.
Kände hur luften blev tunn, inte räckte till. Tanken på att vara utan den o fem veckor... panik. Väldigt på gränsen till panik.
Gick med mycket stor svårighet därifrån, låste till och traskade hemåt.
Har letat upp en gammal skrothög här hemma. Den är otymplig och långsam men den blir troligen en fin vän att ta med till sommarstugan.
Varje morron innan barnen vaknat. Då ska jag väva tankar. Och kanske skriva ner dom. Nu har jag möjligheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar