Trött. Har blivit mer ljudkänslig igen. Svårare med tinnitusen. Och såklart... förkyld - igen.
Åker berg och dalbana i måendet. Frustrerande att det är så oförutsägbart. Går ju inte att planera så mkt.
VIlket leder till att när jag väl känner mig lite starkare så blir det att "nu kan jag passa på att 1, 2, 3..." och sen blir jag som en kokt spaghetti... Inte så konstigt, och jag borde väl lärt mig vid detta laget. Svårt att känna in ett "lagom" läge. Istället blir jag som en jäkla metronompendel som slår från ena ytterligheten till den andra, utan att kunna stanna i mittenfåran.
Känner mig som ett hopplöst mähä.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar