Hyser irritation, ilska men också sorg, över att det hela tiden känns som om den allmänna uppfattningen är att "du får skylla dig själv".
Bodil Jönsson säger nåt trösterikt i en artikel iallafall;
Det var många som gick in i väggen vid 2000-talet?
"Jo, vid den första ohälsan sade man till människor att det handlade om att lära sig sätta gränser när det i själva verket var företagen som inte satte gränser. Om jag hade sagt att jag skulle sätta mina egna gränser när jag var ung hade jag fått svaret vem tror du att du är."
(Ur artikeln "Vi borde bara jobba två timmar per dag" )
Hade blogger haft en gillaknapp hade jag tryckt på den här :-).
SvaraRaderaJag blir trött på det här med att man ska ta ansvaret själv och sätta gränser. Att "man väljer hur man tar det".
Det är inte så enkelt. Och att då skylla på den som blir sjuk, det är så jäkligt.
Ja, det är så lågt! Kan inte låta bli att tänka i banor av hur det vore med ett liknande beteende vid fysisk sjukdom/överbelastning - "jaså Pelle, har du fått förslitningsskada i axlarna? Kan inte lyfta, säger du? Jaha, hur tänkte du då? Du borde ha fattat att du skulle få en förslitningsskada så som du håller på och lyfter patienter dagarna i ända. Du får ju säga ifrån. Ja visst ska vi byta blöjorna och så och duscha dem men du förstår väl att det är ju inte DU som... liksom ska göra det...e h...Och du förresten har du testat att gå till gymmet? Och träna upp styrkan? Gör det så ska du se att det blir bättre...!"
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera