Inte kunnat somna - tankarna rusar och hjärtat bankar hårt, hårt. Framåt tresnåret föll ögonen ihop tillslut.
Nu huvudvärk och viss yrsel.
Hur kan det vara att jag känner så stort ansvar för arbetsuppgifter och så lite ansvar för mig själv - att säga NEJ och dra i bromsen?
Känner igen så mycket - känslan i kroppen, knoppen och händelseförloppet. Det skulle ju inte bli såhär. Jag skulle ju inte skriva på för nån anställning. Jag skulle ju bara köra egen firma. Nu kör jag båda spåren. Suck.
Att vara anställd är inte min grej. Undrar varför... 🤔
