Ja, det är min hemläxa från förra sittningen med P.
Men fan vad klurigt det är.
Först så känns ju tillvaron meningslös, riktningslös, tom och utan syfte.
Så ska jag njuta av något...
Funderade länge kring det där med vad njutning är. För mig är det svårt att se det som ett självändamål, att njuta. Njutning brukar för mig uppstå som en "sidoeffekt" av någonting jag gör eller uträttar.
Exempel.
Om jag bygger lego med mina barn, är det inte själva byggandet i sig eller att jag leker med dem utan det faktum att vi gör något tillsammans som får DEM att vara glada. DÅ känns det gött - njutning antar jag.
Så funkar det med det mesta, det jag gör eller uträttar för andra som får dem att må bra, som jag gör för att jag tycker om och älskar dem och för att jag vill att de ska må bra, DÅ njuter jag när jag lyckas med det.
Att gå in för något med målet att "nu ska jag njuta" - det går liksom inte. Att göra njutningen till själva huvudnumret gör att det inte går. Moment 22.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar