Hösten har bjudit på en del. Mest skit.
Fast bra saker också. Jag har t ex börjat känna en glädje, tacksamhet och funnit nån slags mening med att vara emd barnen. Åtminstone stundtals. Och jag kan natta dem nu. I våras var jag för uppskruvad, för lite tålamod. Blev bara arg och irrriterad.
Nu kan jag sitta och titta på dem när de somnar, efter att ha läst saga och sjungit och sjungit en sång till och en till. Sen sitta och se på de små raringarna när de sover. Deras lugna andhämtning. Deras fridfulla ansikten. Deras finlemmade små armar och fingrar. Mina mirakel.
Bland "skiten" är det mest att jag är så frustrerad över att knoppen inte fungerar. Och så blir jag förkyld stup i ett och får ta det lugnt med springandet. Och då sover jag sämre. Då funkar skallen sämre. Och jag blir mer irriterad. Och ju mindre jag sover desto oftare blir jag förkyld igen. Och så vidare.
P har bett mig varva ner, ta det lugnt, gå lugna promenader, titta på havet och bara vara. och så har han frågat ofta vad jag gjort för att få energi, för att hämta kraft. Snacka om att man får prestationsågren. "Återhämtningsångest". Typ. Jag är inte en person som njuter av att sitta still. Inte nu. Jag är för rastlös, orolig. Hela tiden känslan av att vvara på väg nån annastans än dör jag är just nu.
Jag blir så frustrerad över att hjärnan inte fungerar som den brukar. Jag vill ju bara att allt ska bli som vanligt, liksom.
Jag har en fuck-it lista som jag uppdaterar då och då. Just nu är övre delen av listan såhär:
Ljud
Ljus
Minnet
Orden
Sömnen
Jag har fått tillbaka mina tinnitusbesvär, och är också ljudkänslig. Jag är dessutom väldigt känslig för ljus.
Vidare har jag svårt att komma ihåg saker, både sådant som hänt typ i förra veckan, sånt som jag nyss gjort samt att komma ihåg sånt jag ska göra. Minnet är också lurigt eftersom jag ibland kommer ihåg samma sak flera gånger. T ex så har jag köpt tre paket ägg - på två dar. För jag kom minsann ihåg att äggen var slut... Eller är det kanske att jag glömmer att jag köpt redan. Skit samma. Det är ett problem. Vidare har jag svårt att komma ihåg NÄR saker inträffat. Om det var i förra veckan eller i förrgår.
Så orden. De smiter iväg när jag pratar. Ibland blir det lite roligt. Som när jag gör charader hemma när jag inte hittar orden. Och S skrattar. Och först är jag arg och irrriterad över att jag måste leka gäster-med-gester men sen kan jag också se det roliga i det hela. På jobbet är det mindre kul. Det är lite lättare när jag skriver. Då har jag också tid på mig att hitta rätt bland uttryck, tid att formulera, läsa och läsa igen och sedan rätta till om det är något. När man pratar finns ju hela tiden en liten tidspress där. Om man behöver en minut på sig att hitta orden så är det liksom försent att säga det när man väl har det, då har ju samtalet runnit vidare.
Så sömnen. Det jävla sömnen. Den har fått ett eget inlägg så jag vill inte älta mer om den. Fuck it.
Det känns som om jag under hösten blivit allt mer.... dement.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar